Jag älskar ful skit som ingen behöver

Ina Lundström om julens magiska inverkan på vårt sätt att inreda.

Jag älskar ful skit som ingen behöver

 

krönika webb2

Ta ett djupt andetag och frammana en bild på utsikten från den soffa du såg på tv i som barn. Bredvid tv-möbeln, kanske en tavla med skrikiga färger målad av en moster med bristande kunskap om färglära. På soffbordet, möjligen något oerhört pampigt gammalt askfat från sekelskiftet och en proggig träskål på en småblommig duk från Ikea. Kanske gardiner bakom ryggen som inte hade något med ljusstaken i fönstret att göra. Alla objekt liksom inkastade i ett okurerat myller, helt utan en röd tråd som binder dem samman. Ett vanligt svenskt rum för samlevnad och vardag. Fram till slutet av 90-talet då boken Clear Your Clutter with Feng Shui började en tsunami av utrensning av det överflödiga.

Och strängare skulle det bli. Sedan The Life-Changing Magic of Tidying Up: The Japanese Art of Decluttering and Organizing kom 2011 har den gett upphov till så många tidningsartiklar att den skulle kunna fylla ett helt nationalbibliotek (som i och för sig skulle kunna tömmas på en kvart av en personal declutterer). Och synen på blandade pryttlar som en enorm börda har fortsatt att intensifierats till den grad att det i boken Döstädning som kom i höstas till och med utmålas som oansvarigt att lämna sådant efter sig till sina barn att ta hand om när man dör. Det är aldrig för tidigt att börja slänga skiten du inte behöver!

 

”I december månad tar nämligen hemmens vanligen hårt arbetande visual merchandisers semester och släpper fram prydnader i varierande snygghetsgrad.”

 

Ett extremt modernt hem bör bara bestå av golv, tak och i undantagsfall en vägg eller två. Det går utmärkt att både sitta, dansa och sova på ett rejält, ohyvlat trägolv. En naken glödlampa från taket kanske skänker rummet en touch av avslappnad elegans och en noggrant utvald tallrik i ofärgat stengods funkar både som matkärl, designobjekt och underhållning. Där kan man sedan sitta och uppfyllas av Zen, Feng-Shui och den underbara känslan av att ens ägodelar ska slippa bli en belastning för barnbarnen. Och jag har sett tillräckligt många svenska hem för att veta att min bild bara är något överdriven.

Men. Det finns ett undantag. I december månad tar nämligen hemmens vanligen hårt arbetande visual merchandisers semester och släpper fram prydnader i varierande snygghetsgrad – och med dem följer nostalgin, virrvarret och sentimentaliteten. En putslustig nötknäckare från Alessi som någon fått i julklapp från jobbet 1998. En skräckful julduk som ett talanglöst barn fållat i slöjden. En generisk elljusstake som egentligen inte uttrycker något om ägaren som person eller dennes livsstil. Alla tingen är, liksom julen som sådan, fullständigt onödiga och skulle knappast överleva en regelrätt declutter-session. Vi älskar inte de där prylarna, oftast har vi inte ens köpt dom, de finns liksom bara där. Men ändå gör de att man sitter kvar lite längre i soffan och bara tittar. Låter ögat landa på en tomte av flirtkulor (”Va fan kommer den ifrån”), en skål för nötter som skriker åttiotal (”den där måste jag fått av faster Lena, hon har så hemsk smak”) och adventssjärnan i fönstret (”undrar var grannarna köpt sin snygga, den där har max ett år kvar i sig”). Det är såväl Zen som Feng Shui för mig och jag tror att fler skulle må bra av att låta kärleken till onödiga, halvsnygga prylar få leva under en större del av året. Så när du öppnar paketet från kusinerna och till din fasa upptäcker att de köpt Orrefors fulaste ljuskopp någonsin till dig – be inte om kvittot. Ställ upp den på en hylla, gärna så du ser den från teven. Vem har sagt att man inte kan få ha julafton året om •

 


Ina Lundström är journalist som hörs i Ring P1, P4 Göteborg och i egna podden Klubb Hybris. Hon spelar även countryskivor på barer som ligger inom 200 meter från hennes lägenhet i Majorna, Göteborg.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *



Designprofilen