Med slumpen som verktyg

I gränslandet mellan konst och design arbetar en av Sveriges hetaste formgivare, tidigrea uppmärksammad för bland annat sitt arbete med radioaktivt material. Nya Rum tar ett snack med Hilda Hellström om alltifrån inspiration till hur hon definierar sin yrkesroll.

Med slumpen som verktyg

I gränslandet mellan konst och design arbetar en av Sveriges hetaste formgivare, tidigrea uppmärksammad för bland annat sitt arbete med radioaktivt material. Nya Rum tar ett snack med Hilda Hellström om alltifrån inspiration till hur hon definierar sin yrkesroll.

hilda_hellstrom_01

 

Konstnären Hilda Hellström är född 1984 i Göteborg och är nu verksam i Stockholm. Sedan barnsben har hon vetat att hon skulle arbeta kreativt och med händerna. I Hildas värld är naturen och slumpen två ledord för inspiration och arbete. Närmare än så är det svårt att definiera och själv anser hon sig verka i gränslandet mellan konsthantverk, form-
givning och skulptur.

Efter gymnasiet i Göteborg läste Hilda Hellström en mängd kurser i måleri och teckning innan hon till slut sökte sig till Beckmans Designhögskola i Stockholm och fick upp ögonen för formgivning.

Sedan jag var 4-5 år visste jag att jag ville bli konst-när. Min pappa var finsnickare och jag har också en fallenhet för att jobba med händerna. Jag blev uppmuntrad in i en kreativ bana för jag tror mina föräldrar såg att jag hade talang. Efter gymnasiet gick jag på konstskolor med måleri och teckning. Det var först när jag började på Beckmans som jag tänkte att jag skulle bli formgivare. Nu arbetar jag i gränslandet någonstans mellan formgivning, konsthantverk och skulptur.

Efter Beckmans fortsatte Hilda till London för att läsa en master på Royal College of Art. När det var dags för examensprojekt åkte hon till Japan, närmare bestämt Fukushima, staden som drabbades hårt av ett havererat kärnkraftverk.

Jag hade tagit kontakt med en risbonde, den sista som beslutat sig för att bo kvar i det avspärrade området. Jag gjorde en dokumentär om hans vardag, där en av hans olika uppgifter var att ta hand om de kvarlämnade djuren i området. Tillsammans grävde vi upp jord från hans numer obrukbara risfält, för att med jorden göra keramiska serveringskärl. Kärlen blev en allegori över den förödande situationen och var lika obrukbara som marken i området. Projektets kärna handlade om hur man genom objekt kan berätta en historia och ladda dem med känslor. Ett laddat objekt kan också hjälpa till att förstå och konkretisera en stor händelse.

En viktig inspirationskälla för Hilda i hennes arbete är naturen och den kontrollerade slump som ligger till grund för dess utveckling. Enligt Hilda är det i den kontrollerade slumpen som magin sker. Det är en tanke hon tar med sig inte minst i sina val av material och arbetsprocesser. Ett sätt att hitta nya sådana är att förkovra sig i böcker och göra research om ett specifikt material och därefter börja arbetet med just det.

Materialitet är liksom kärnan av mitt arbete. Skissarbete händer parallellt med arbetet i materialet, både i huvudet och på pappret. Ungefär sextio procent av de upptäckter som görs när man arbetar direkt i ett material går inte att förstå eller förutse om man bara skissar eller tänker sig fram till ett resultat. Efter det kan det gå hur som helst men oftast så blir det till ett resultat som jag är nöjd med. För mig är det jätteviktigt att ta in kontrollerad slump i processen.

Ett konkret exempel på hur hon experimenterar sig fram med material är hennes omtalade underlägg tillverkade i materialet jesmonite, ett material som påminner om klippformationer. Hilda berättar om hur tekniken utvecklades successivt.

hilda_hellstrom_02

 

Jag pluggade i London och var intresserad av olika slumptekniker som använts i konsthistorien, men också av affekt, det naturliga och det artificiella. Naturen är ju en otroligt kontrollerad slump och jag började samla på massa gamla vrilar som jag köpte genom Ebay. Vrilar är de knölar som bildas på björkar när en gren inte lyckas ta sig utanför barken och istället växer runt sig själv. Det är sådana vrilar som skapar mönstret i masurbjörk och är ett väldigt exklusivt material. Det är egentligen en defekt eller en sjukdom hos björken som man nu odlar fram. Naturens misstag eller slumpen är på så vis någonting exklusivt. Jag började själv utveckla olika processer som innehöll lika mycket kontroll och slump som naturen. Bland annat färgade jag gips i olika färger som jag droppade ner på verkstadsgolvet. Dropparna bildade olika lager och när jag bröt upp kakan som hade bildats såg jag en tvärsektion som till stor del liknade en sedimentär bergart. Jag började sedan använda Jesmonite som är ett betydligt mer hållbart material än gips och hittade olika sätt att tillämpa tekniken på.

Att materialvalet är utmärkande för Hilda Hellströms arbete går inte att ta miste på. I slutet
av 2014 hade hon en utställning på Göteborgs Konst-museum och tillverkade två konstverk i antracit.

Vi har inte antracit i Sverige så jag tog mig till gruvindustrin i Wales. Det var otroligt roligt att besöka en gammal kolgruva och höra gruvarbetarna prata om den socialpolitiska situationen i området och hur det långsamt urvattnas på jobb och befolkning. De har också en otrolig närhet till ekologi, geologi och natur. I ett dagbrott som slutat användas odlas en ny åker. Vägar och trappor i gruvområdet görs från sten som krossas i brotten. Det är väldigt viktigt att inte förstöra ekosystemet. Det var på många sätt otroligt spännande att besöka den typen av landskap, lyssna på deras kunskap och sen ta hem några ton antracit.

Text Kajsa Ihre


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *



Designprofilen

  • pied_n_gr_cuople-700x1050 Upphöjd design

    Från galleriet in i vardagsrummet. Piedestalen har till vår stora förtjusning äntligen tagit plats i våra hem. Matti Carlsson Maker står bakom de stilrena piedestalerna i betong och mdf som inte bara ger dina finaste prylar väl förtjänt uppmärksamhet utan tillför också något oväntat och elegant till interiören.

  • 09_Presse_bauhaus100_Print.jpg_1641449730 The world sees Bauhaus

    2019 kommer Tyskland att fira hundraårsminnet av designskolan Bauhaus. Baushaus fanns bara i fjorton år men har fortfarande ett stort inflytande världen över. Redan nu är förberedelserna igång för jubileumskampanjen ”The world sees Bauhaus”.

  • Minuscule för Fritz Hansen. Foto: Fritz Hansen En fena på funktion

    Med en viss svaghet för Dansk design tar Nya Rum en närmare titt på Danmarks funktionsfantast, Cecilie Manz. Hennes projekt skapas inifrån och ut, växer fram ur sig själva men aldrig utan en motivering bakom sig. Det kretsar alltid runt en enkelhet, processen att arbeta mot en ren, estetisk och användbar produkt.

  • Hilda Hellstrom - med slumpen som verktyg Med slumpen som verktyg

    I gränslandet mellan konst och design arbetar en av Sveriges hetaste formgivare, tidigrea uppmärksammad för bland annat sitt arbete med radioaktivt material. Nya Rum tar ett snack med Hilda Hellström om alltifrån inspiration till hur hon definierar sin yrkesroll.